Agility – en hundsport med energi

Att vara hundägare är bra för hälsan, bland annat för att man får extra motion genom de promenader en hund måste ha dagligen. Många hundraser har dessutom en hög energinivå som kräver att de aktiveras och stimuleras ytterligare. Ett utmärkt sätt att göra det, samtidigt som man som hundägare får ännu mer motion som är bra för hälsan, är att ägna sig åt en hundsport som agility.

Agility kan i korthet sägas gå ut på att en hund med hjälp av sin förare ska ta sig igenom en hinderbana på kortast möjliga tid, med så få fel som möjligt. Det innebär till exempel att hunden måste ta alla hinder i rätt ordning och från rätt håll, att den inte får riva några hinder, att den inte får stanna eller tveka inför ett hinder och inte springa förbi ett hinder. Ytterligare regler gäller att hunden och föraren inte får röra vid varandra, och att föraren inte får ha något att locka med i handen, till exempel godis. En hund som blir distraherad och springer iväg från banan, och inte kommer tillbaka inom en viss tidsram, blir diskvalificerad. Detsamma gäller om hunden uträttar sina behov på agilitybanan, eller om den smiter in på banan när en annan hund tävlar.

De hinder som kan dyka upp på en agilitybana är balansbom, gungbräda, däck, tunnlar, slalom, bord, säck, A-hinder, viadukt/mur, långhinder och vanliga hopphinder. Många av dessa hinder gäller inte bara hundens fysiska förmåga att ta sig förbi det, utan även hundens mentala styrka. Ett exempel på det är säckhindret, som består av en kortare eller längre tunnel med en säckliknande öppning i ena änden som hänger ner i marken. Det gör att hunden inte kan se utgången när den springer in i tunneln, vilket många hundar instinktivt tycker är obehagligt. De måste med andra ord träna för att överkomma den rädslan.

Som nybörjare i sporten kan det vara en bra idé att gå en kurs tillsammans med sin hund, för att man som förare ska lära sig hur man bäst leder hunden genom olika hinder, och för att hunden ska få prova på de olika hindren. När hund och ägare har lärt sig grunderna går det dock utmärkt att träna agility på egen hand. Många brukshundsklubbar har till exempel en träningsbana med olika hinder, och man kan även bygga några enklare hinder på sin egen tomt, till exempel genom att sätta upp slalompinnar eller bygga ett hopphinder. Om man tränar på tomten måste man bara vara försiktig så att man rensar bort sådant som hunden kan skada sig på, och se till att placera hindren långt bort från till exempel växthus i glas på tomten och annat som kan gå sönder.

Något man däremot inte behöver tänka på innan man börjar träna agility är vilken hundras man har – alla kan träna agility. Detta eftersom tävlingarna är indelade i olika klasser baserade på hundens storlek: x-small, small, medium, large och x-large. På det sättet tävlar hundarna enligt så lika villkor som möjligt. Självklart har vissa hundraser naturligt en högre energinivå, och har på det sättet en fördel, men nästan alla hundraser klarar av att träna agility.

Västgötaspets – en riktig liten viking

 

Ska man ge hundraser nationaliteter så måste nog Västgötaspetsen anses vara en av de ”svenskaste” hundarna. Denna starka hund mäter sällan 30 – 35 cm över marken men har ett hårdkokt temperament som genom tiderna gjort den lämplig att till och med valla kor. Oftast är Västgötaspetsen grå eller rödbrun och den var mycket populär hos våra nordliga anfäder. Förr i tiden trodde man att vikingarna möjligtvis hade importerat denna intelligenta lilla tuffing men idag vet man genom DNA test att hunden är inhemsk enligt Wikipedia. Vikingarna begav sig som bekant västerut och på 800-talet hade de med sig Västgötaspetsar till Storbritannien där de idag är anfäder till flera olika raser, bland annat Welsh Corgi. För tusen år sedan var hunden här känd som Viking Dog.

Förutom att valla användes Västgötaspetsen förr till att hålla gårdar fria från råttor liksom att vakta hönsen. Dess skall hördes långväga och dess uppmärksamhet gjorde att godsägare kunde sova lugnt medan deras små livvakter höll uppsikt. I början på 1940-talet hade hunden nästan försvunnit men tack vare insatser från greve von Rosen och en rektor vid namn Zetterstén fick den ett nytt uppsving.

Idag är Västgötaspetsen framförallt en populär sällskapshund och trots sin tuffa uppsyn så är den en både vänlig och social hund med få hälsoproblem.

Homeros hundar

 

Redan de gamla grekerna hade en förkärlek till hundar och det finns många namngivna i de antika texterna. Alexander den Store var så förtjust i sin hund Peritas att han uppkallade en hel stad efter den och hans levnadstecknare Arrianos skrev flera texter om hur hundar skulle användas och behandlas, bland annat att man skulle kela med dem och ge dem uppmuntrande ord som ”duktig flicka”.

Antikens människor insåg snabbt att hunden var förebilden för trofasthet och det finns många skulpturer, målningar och mosaiker som avbildar både jakthundar och hundar som sällskapsdjur. Myternas hjältar hade ofta hundar och Homeros berättar i ett rörande passage om hur Odysseus efter 20 års bortavaro genast igenkänns av sin gamla hund som lättat dör när dess ägare äntligen kommit hem.

Gudinnan Artemis, syster till Apollon och ofta avbildad som en ståtlig jägarinna, avbildades ofta omgiven av jakthundar. Har ni vägarna förbi Djurgården i Stockholm kan ni se en kopia av en femhundra år gammal staty som kallas ”Den vilande Diana”, där gudinnan ses i sällskap med en hund. Annars kan ni också hitta den på sidan Skulptur Stockholm.

Hollywoods Hundar – Fyrbenta Filmstjärnor

 

Hundar har länge varit populära i filmer och genom filmhistoriens lopp så har ett flertal av dem blivit berömda filmstjärnor. Den kändaste av dem alla var collien Lassi som i sällskap med Elizabeth Taylor blev alla familjers favorithund på 1940- och 1950-talet. Filmerna om Lassi var baserade på Eric Knights böcker och även om den litterära Lassi var en tik som spelade hennes filmroll var han en hane som hette Pal. Pal konkurrerade ut 1500 hundar under uttagningen till filmerna och blev hela arton år gammal.

En annan känd filmhund var den lilla Cairnterriern Terry som var med i hela 16 filmer men som blev mest känd som Toto i Trollkarlen från Oz. Terry skall ha tjänat mer pengar än många av filmens skådespelare och Judy Garland blev så förtjust i tiken att hon försökte adoptera henne, något som ägaren vägrade.

En hund som blev berömd på 2000-talet var Uggie, en Jack Russel Terrier som var med i filmerna the Artist och Water for Elephants. Han blev så populär att han till och med hann ge ut sin självbiografi och det var till och med tal om att nominera honom till en Oscar!

Hunden är bra för hälsan

 

Det har länge varit ett känt faktum att det finns många fördelar att ha hund när det kommer till hälsan. Hundägare promenerar fler timmar ute i friska luften och även i hemmet motionerar de ofta med sina fyrfotade vänner genom lek. Hundar bidrar också till psykiskt välmående då de överöser sina ägare med kärlek och får äldre människor att känna sig behövda.

Forskning visar att det finns ännu fler fördelar med att ha hund än de ovan nämnda. Enligt den brittiska tidningen Independent har forskare idag kommit fram till att ett speciellt ämne som heter oxytocin frigörs när man kelar med sin hund. Samma ämne uppstår mellan människor som har sex och bidrar till att man känner extra närhet till just den personen. Kärlekshormonet motverkar dessutom depression, är bra för hjärtat och får blodtrycket att sjunka enligt Wikipedia och ger ett allmänt tillstånd av lugn.

Barn som har hundar omkring sig under uppväxten utvecklar oftare ett naturligt immunförsvar mot det mjäll som ger allergier än de som aldrig får vara med vovvar. Så nästa gång ni känner er stressade, ta en time out och klappa hunden – det kommer ni må bra av!

Att jobba på hundgård i utlandet

 

Varje år reser det människor till barnhem, skolor och sjukhus i utlandet för att frivilligt hjälpa till i svåra situationer. Det finns även många djur som behöver hjälp och efter att illa behandlade hundar i Rumänien fick uppmärksamhet för några år sedan har herrelösa djur utomlands fått mer uppmärksamhet.

Söker man på internet kan man hitta hundgårdar som ständigt är i desperat behov av frivilliga. Till den lilla grekiska ön Skiathos kommer det folk från när och fjärran för att jobba i allt ifrån en dag till flera veckor. För att få komma hit får man själv bekosta flygresan men sedan brukar hundgården ställa upp med husrum och mat. På deras hemsida efterlyser man ständigt folk med erfarenhet vilket gör veterinärstudenter extra välkomna. Det finns värre ställen att praktisera på!

Många turister väljer att kombinera semestern med att vara på hundgården och det vanligaste är att man kommer på morgonen, jobbar i några timmar, och sedan spenderar resten av dagen på stranden. På så sätt har man kombinerat två fina saker och man berikar sin ledighet genom att uppleva hundarnas glädje och tacksamhet. Enda ”risken” är att man tar med sig en hund eller två hem! Tack vare de anställda och besökare lyckas sagda hundgård hitta nya hem för runt 150 hundar om året.

Om man inte kan eller vill åka utomlands för att jobba på hundgård kan man ändå hjälpa till. Mycket viktigt är att ge uppmärksamhet åt verksamheten och sociala medier spelar en stor roll här. Man kan också skicka mat, koppel och medicin eller helt enkelt sätta in en slant på deras konto. Vad man än gör, även det allra minsta, så är det en stor hjälp för alla dessa herrelösa hundar.

Älskar hundar men är allergisk

 

Ibland är livet riktigt orättvist! Ett av de värsta beskeden man kan få om man är hundälskare är att man är allergisk mot sitt absoluta favoritdjur. Beskedet kommer ofta tidigt i livet och många barn får nöja sig med att skaffa akvarium eller sköldpadda när de i själva verket skulle vilja ha en glad, mjuk, livlig och kelig valp. Sorry, Skalman, men hundvalpar ÄR gulligare!

Ett vanligt missförstånd om hundallergi är att man inte tål djurets päls. Enligt hemsidan så är det framförallt hundens mjäll som innehåller allergener men då mjället gärna sprids i samband med att djuret fäller så tror många att det är pälsen i sig är problemet. Detta gör i sin tur att vissa hundar, som pudlar eller Yorkshire Terriers, faktiskt kan tålas av vissa allergiker då dessa hundraser fäller väldigt lite. Detta är dock inte för alla, tyvärr, då somliga får lika många symptom av nämnda raser. Olika allergiker reagerar olika på olika hundraser så det som funkar för en människa funkar inte alltid för en annan.

Det finns inga botemedel mot hundallergi men det finns vissa mediciner som man kan ta för att lindra på symptom som rinnande näsa och kliande ögon. Vanligast är antihistaminer som kan köpas receptfritt men om allergin är allvarlig kan man behöva en starkare, receptbelagd variant.

Det finns också allergivaccinationer men Vårdguiden informerar att dessa endast ges till människor som är så otroligt allergiska att de får starka reaktioner till och med om de träffar en person som varit i kontakt med en hund.

Allt det här kan kännas väldigt tungt och omständligt för den som är allergiker och många väljer att helt enkelt avstå. Tappa dock inte hoppet! Under senare år har man genom forskning fått fram en hel del produkter som kan underlätta livet för allergiska hundälskare. Speciella schampon och balsamer som tvättar bort hundmjället kan göra stor skillnad och man vet idag att ju renare man håller hemmet desto mindre påverkas allergikern. Är man dessutom noga med att tvätta händerna efter att ha lekt eller kelat med sin hund förbättrar man genast chanserna att inte få något allergiutbrott.

Så tappa inte hoppet, med god vilja och hjälp från vetenskapen kan man, trots allt, ha hund även om det innebär vissa åtgärder.


Att välja hund – ett val för livet

 

Att skaffa hund innebär att man kommer att få enormt mycket glädje i sitt liv men också att man tar på sig ett stort ansvar. En hund behöver kärlek och sällskap men också mat, medicin och tålamod. Det är viktigt att man har mycket tid för hunden och att man är beredd på att rasta den i vått och torrt, i sjukdom och i hälsa.

Alla hundar behöver kel och lek men beroende på ras har de olika behov av motion. Till exempel så är en Border Collie en trevlig och allmänt frisk hund, samtidigt som den behöver springa mycket då den framavlats som en vallhund. En annan energisk hund av märket större är den Irländska settern som är mycket sällskaplig men som kan ha tendenser till höftproblem. Att skaffa en mindre hund innebär inte nödvändigtvis mindre motion; den Skotska terriern må vara relativt liten och mycket frisk men behöver också röra sig mycket och kräver massor av pälsvård.

Är man sugen på att skaffa hund kan det vara en god idé att gå in på Svenska Kennelklubbens hemsida. Här kan man få mycket information om vilka krav och behov varje hundras har, samtidigt som man kan lära sig hur man bäst tar hand om sin nya familjemedlem. Vill man syssla med hundutställningar har man här också olika evenemang och beroende på hundras finns det olika utställningar och tävlingar i enlighet med den, som t.ex. allmän dressyr och jaktprov.

En annan viktig faktor i val av hund är hur ens hushåll ser ut. Är man äldre och ensamstående eller har man en stor familj med små barn? En Sankt Bernards hund är till exempel stor och lugn och har ett enormt tålamod med barn men är samtidigt så stora att de av misstag kan sätta sig på en unge. En Chihuahua däremot så liten att den kan skadas om barnen tar i för mycket. Pudlar är fantastiska sällskapshundar och sägs vara så intelligenta att de i princip kan hjälpa till med korsord. De har också fördelen att de inte fäller mycket vilket innebär att hundallergiker ofta tål dem.

Avslutningsvis så bör man också anpassa sitt val efter sitt boende. Bor man på en gård på landet med en massa mark så är det naturligtvis lämpligt att skaffa sig en större hund som tycker om att springa fritt. Det betyder dock inte att en liten Yorkshire terrier inte kan ha kul på landet också samtidigt som denna ras är så liten att man i princip kan ta den med sig överallt och därför passar i städer. Viktigast av allt, om man väljer att skaffa hund, är att ge den mycket av sin tid. Hundar är flockdjur och bor hellre i en liten håla med sin ägare än att vara ensam på en stor bondgård.