Redan de gamla grekerna hade en förkärlek till hundar och det finns många namngivna i de antika texterna. Alexander den Store var så förtjust i sin hund Peritas att han uppkallade en hel stad efter den och hans levnadstecknare Arrianos skrev flera texter om hur hundar skulle användas och beh
andlas, bland annat att man skulle kela med dem och ge dem uppmuntrande ord som ”duktig flicka”.
Antikens människor insåg snabbt att hunden var förebilden för trofasthet och det finns många skulpturer, målningar och mosaiker som avbildar både jakthundar och hundar som sällskapsdjur. Myternas hjältar hade ofta hundar och Homeros berättar i ett rörande passage om hur Odysseus efter 20 års bortavaro genast igenkänns av sin gamla hund som lättat dör när dess ägare äntligen kommit hem.
Gudinnan Artemis, syster till Apollon och ofta avbildad som en ståtlig jägarinna, avbildades ofta omgiven av jakthundar. Har ni vägarna förbi Djurgården i Stockholm kan ni se en kopia av en femhundra år gammal staty som kallas ”Den vilande Diana”, där gudinnan ses i sällskap med en hund. Annars kan ni också hitta den på sidan Skulptur Stockholm.